Om boken: år / Gröna ögon följde henne överallt där hon gick. Antingen sanningen eller fantasin. Daphne kunde inte bli av med tankar om Harry, om hans rodnade ansikte, scharlakansröda, bitna läppar, om venen i nacken, darrande av spänning... Potter gick inte fram till henne, utan sökte möten, kanske till och med omedvetet. Han stannade medvetet sent efter lektionen för att följa henne med ögonen; skyndade till växthusen för att komma före henne och låta henne gå förbi. Och han borrade, borrade, borrade med ögonen, som om han hoppades få reda på på detta sätt om hon hade något med Malfoy eller inte...